Sedan jag var liten har jag mått till och från dåligt med flera olika perioder där jag inte sett något ljus alls. Just nu har jag haft en långvarig period då jag mår bra. Nej, jag är inte diagnostiserad med bipolär sjukdom, men ibland undrar jag.
Mitt upp i min ätstörning var det som värst psykiskt. Jag har ju kvar min gamla blogg och endel "dagboksinlägg" därifrån tänkte jag dela med mig av i denna blogg. Dels för min egen skull men även för andra som kanske undrar över "varningssignaler" till ätstört beteende för deras barn eller för dem själva. Många gånger när man är mitt upp i sin sjukdom förnekar man för omgivningen och många gånger sig själv att man är så pass sjuk som man faktiskt är.
Även gällande psykisk ohälsa förnekar många för sig själv att man faktiskt mår dåligt. Bla pga omgivningens förväntningar på en och sina egna tankar. Jag är inte sjuk, jag är inte som ett sånt "psyk fall"
Varningssignaler för psykisk ohälsa (depression i mitt fall)
* Du sover betydligt mer än du brukade, och är ändå trött när du vaknar. Du sover dessutom oroligt och vaknar flertal gånger på natten.
*På dem dagar jag ej jobbade sov jag mitt på dagen några timmar. Inklusive att jag kunde sova lika länge på natten igen (med avbrott på rastlöshet såklart)
*Du får ingeting gjort hemma. Om du jobbar är du ofokuserad och apatisk. Väl hemma lägger du ifrån dig allt ansvar och slöar i soffa/säng.
*Du orkar knappt duscha. (tycker det är jobbigt att även stå upp)
* Du vill inte umgås med folk. Du vill vara själv.
* Ingeting du brukar tycka om är roligt att göra längre.
*Du kan inte orientera dina tankar ordentligt. Du blir okså glömsk.
* Du kan inte hantera din kanslor utan brister lätt i gråt eller aggression om något går fel.
* Du har svårt att hålla inne gråt om någon på jobbet frågar "hur är det, hur mår du"
Detta är en bråkdel av dem "symptom" som jag upplevde när jag började bli ordentligt deprimerad. Såklart får inte alla med depression detta som symtom utan jag skriver det jag upplevde.
Vi hörs i kommande inlägg men en dagboksanteckningar från min tid då min ätstörning var som mest aktiv, fast jag hade börjat "inse" att allt i mitt huvud inte stod rätt till.